LALALA

Nytt i det som kallas liv:

Ja, vart ska jag börja då. Hum. Okej, jag börjar med att berätta om mitt hår. Jag började ju tappa allt efter att ha blekt det typ tvåhundra femtio elva gånger. Detta var då i maj. Så i Juli efter två färgningar med rött, tupperingar, sockervatten, och överkammingar för att försöka döjla det, bestämde ja mig för att raka av allt. Jupp, så det var helt kalt tills september månad då det äntligen började växa lite ojämt och glest. I nuläget kanske det är cirka 15 cm långt och jag bara går med det gömt under mina peruker. Och väntar på att det ska växa så jag kan ha någon frisyr. Mina peruker är blåa, rosa, vita, svarta och en blond. Så man kan se mig med den variationen jag brukar ha i vanliga fall med mitt riktiga hår. Vad mer? jo, skolan rullar på. Börjar komma in i det nu. Mycket att göra bara om man tänker i jämnförelse med stavan (högstadie skolan jag gick i) där vi typ inte hade något jänmfört med det här. Jag går DpsB-08 på djurgymnasiet på liljeholmen första året. Kan starkt rekommendera skolan för alla som är trötta på alla vanliga ämnen man läser på sam-linje.
   Är väldigt trött nu efter mycket omständigheter. Om jag har tur sover jag cirka 2-4 timmar per natt. Så jag är väldigt trött på dagarna men på kvällarna är jag pigg och som effektivast. Varför finns det inga kvälls skolor? där man kan gå typ från 3 4 någongång och till typ 6 8 tiden sen? Det hade jag tyckt varit bra. Men men. Är jävligt trött på vissa människor runt mig som är så in i helvete dåliga på att hålla kontakten. Så irriterande. Sen när man själv tar insiativet för 500:ade gången så säger de. ¨Hej Erika! Började undra när jag skulle få höra något från dig?¨ VAAAD FAN! Kom igen människor! Så säger man inte. Det krävs två för att får relationer att fungera. Vännskaps relationer, par relationer, alla relationer. Man måste investera i det man tycker är viktigt. Nu sitter alla säkert och tänker, ¨stakars flicka, hon inser inte att de inte vill ha kontakten med henne¨. Men de blir glada när de hör från mig, men de kan själva inte höra av sig? VAD är det som är så jävla svårt med att skicka ett mess eller att ringa? Varför lägger de allt på en person istället för att ta intiativet själva?!
  Ja, ja. Hur som helst. Har jag även lyckats träffa en anständig pojk. Japp, jag har gjort det omöjliga att göra om man heter Erika Nyberg. Träffa en kille som jag tycker om och som tycker om mig. De flesta killar jag träffar som jag tycker om vill bara en sak.... Och de killar som tycker om mig är helt och hållet ointressanta för mig. Som det sägs ¨jakten är havla nöjet.¨ Så har det verkligen varit för mig. Men det kanske är för jag är som en kille, vem vet. Vilket fall som helst så tror jag jag har gått i blivit kär i denna person. (Som tur är har han ingen data så han läser inte min blogg xD) Och jag annar att han känner samma. Problemet är att han bor 35 mil bort. 6 timmar med buss. 3 timmar med tåg. Åh! Varför finns det inga bra killar i stockholm?. Men nu när jag har träffat denna person vill jag inte han någon annan för tillfället. Det kanske är meningen med att vara kär? haha. Jävla skit är det i alla fall. Gå och tänka på personen hela tiden. Ha skickat 3000 sms på sex veckor. Prata med honom 2-3 timmar per kväll.
  Eftersom jag inte har någon kontakt med min far så ska jag inte enligt psykologin kunna ha några fungerande förhållanden till män. Vilket har stämmt fram tills nu. Den här personen jag nu har träffat han lyssnar på min, han bryr sig, han avgudar mig, han tycker jag är söt och fin som jag är, med eller utan smink och hår... Det är sällsynt med sånna killar. Så på den djävulska dagen vid namn alla hjärtans dag som jag har i princip hatat fick jag ett jätte gulligt sms små låg och väntade när jag vaknade. Han skrev ¨Jag kan inte ge dig något en dag som denna. Men jag kan ge dig mitt hjärta och det vill jag att du ska veta älskling. Ha en bra alla hjärtans dag sötis! Önskar du var här. Pussar¨
  Är det inte för gulligt eller är det bara jag som inte är van att bli älskad?. Det är mycket mer jag kan säga om denna underbara person men jag måste ju hålla lite för mig själv :-P.

Jag vill bara ägna några rader att skriva om ännu en underbar person fått lyckan att lära känna. Vid namn Caroline. Eller Carro som hon då vill heta. Eller murderdoll som ni data nördar kanke känner igen henne vid. Hon finns alltid där för mig. Jag kan både vända mig till henne för att skratta eller gråta. Hon betyder så enormt mycket för mig så jag kan inte ens skriva ner det på en lite värdelös blogg jag envisas med att ha. Carro du ska veta att utan dig hade mitt liv varit grått. Du har satt färg till min vardag. Jag vill inte ens tänka på om du skulle flytta tillbaka till dalarna. Jag älskar dig verkligen och hoppas att du vet det. Jag finns här för dig om det är jobbigt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0