Barbie på nya äventyr

Det är något sexigt med killar som bloggar. Det bevisar att de har en hjärna som de använder. :D Så är du kille och bloggar....

...och vad brukar jag göra när jag blir uttråkad, jo pierca mig :/ ännu denna gång i örat. Så nu är det rött och dunkar men denna gång tog jag på ett ställe där huden var tjock som bara den. Men jag gillar nog smärtan. När man för in nålen i huden och det dunkar och sedan pulserar blodet ut. Jag vet att det låter helt psyckat men det är bra smärta.

Okej jag har tänkt, som min lärare sa när jag sa till honom att jag hade tänkt då sa han ´´haha erika har du tänkt....´ följt av en massa skratt. Men till att komma till saken så ha jag tänkt och jag har kommit fram till att jag ska försöka hylla människor jag tycker är bra och värda en hyllning. 

Jag vill börja med att hylla min chef för hon gör ett miljövänligt och naturnära jobb på sitt kattpensionat.

Och sedan alla människor som vågar vara annorlunda och sticka ut ur mängden istället för att se ut som resten.

You see.
I hear.
She cries.

You try to hear.
I skuise my eyes and try to see but I`m blind.
She dies.

If you had lisend.
If i seen.
She woulden´t be an angels queen.

Av:Erika Nyberg Augustsson

Time may change me, but I can´t change time.

Bättre påtänd än utbränd....

Hasch ger ingen baksmälla...

/kvarteret skatan

Jag sitter här pluggar/dotar/kollar på west side storey. Men jag vill blogga men kommer ej på något att blogga om. Det jag brukar blogga om är när jag är upprörd och arg på saker men jag är inte speciellt arg på någon eller något.

Annars flyter livet på och dagarna försvinner som höstlöven från marken. Det är rätt sorglit igentligen. Att det ända jag har velat dom senaste två åren är att gå ur min skit skola. Men nu när det är cirka tre månader kvar så känns det inte lika kul. Man måste börja om från ruta ett. Öppna sig på nytt, berätta om sig själv och sina intresen och genomlida pinsam tystnad. Jag pratar såklart om gymnasite jag(och alla som är i min ålder) ska börja i höst. Det tycket säket vissa är hur kul som hälst. Ingen känner än och man kan byta den personen man är mot en annan om man vill. Ingen känner än och jag känner ingen. Ingen,ingen alls det skrämmer mig. Och inte så lite ganska mycket faktiskt.  Om Fyra-fem månader ska jag sitta i ett klass rum med främlingar...

Jag har förästen tackat nej till interjuv på värmdö och det är något jag kommer ångra om jag inte kommer in på djurgymnasiet.

Men jag gillar den jag är och vill inte börja om. Men det kommer ordna sig och jag kommer säkert inte änns fatta varför jag skriver detta. Men men nu är det sakt och bollen är på er plan halva. Men är jag ensam med dessa känslor? Eller är känner ni denna ångest?

Thailand


Älta ur ett annat perspectiv


Fors

Man måste ha lite ego för att lägga upp bilder på sig själv men det är okej för jag har det :D