Måste älska storstäder!
Det är nästa alltid så att människor börjar prata med mig. Människor jag inte känner. Jag kan stå där och sköta mitt eget och någon börjar nästan alltid prata med mig. Gamla människor, unga människor, galna människor och friska människor.
Till exempel när jag och Rebecka hade hyrt filmen hair från casablanca, (-åhh underbara casablanca!) då vi pratade om filmen efter som vi sett den förut men ville se den igen, kommer en man upp från ingenstans och sjunger inledningen till filmen. Vi, eller jag efter som jag tycker sådana människor är kul börjar prata med honom, medan Rebecka som mest bara blir obekväm ger mig en blick att jag ska sluta prata. Men det gjorde jag inte. Han gjorde det inte heller, men han var väll bara ensam... I alla fal,l tillsist gick han.
En gång när jag stod i en kö tlll en kassa, började en kvinna prata med mig om värmen och globaluppvärmning. Det ena ledde till det andra och, eller nej inga och men vi började prata om tattueringar och piercings. Och hon sade att hon inte skulle klara smärtan och då sade jag ``but you gave brith to your son!`` sa jag och kollade på det cirka fem åriga barnet i vagnen. Då sade hon ``That`s my daugther!!! can`t you see her cheekbones and her femail collar bone?!``
Ja hon blev förolämpad att jag trode hennes dotter var en kille men men till mitt försvar var hon lik en pojke.
Och om man ger ett telefon nummer till någon som inte är det riktiga behöver man inte oroa sig att man ska träffa personen igen. Men om det skulle hända kan man bara säga att man har bytt nummer. Så smart jag är!
Aaa stor städer är allt bra roliga, variationen på människor, händelser och alla uteliggare.
På tala om uteliggare, när jag skulle hämta Saga på dagis( en flicka på 2 år jag tar hand om/passar efter skolan) gick jag förbi maria polo och där är det många fyllisar, ja, då gick jagoch åt på en bannan och då skriker en till mig att han har en bannan jag kan äta...
Pease*
Till exempel när jag och Rebecka hade hyrt filmen hair från casablanca, (-åhh underbara casablanca!) då vi pratade om filmen efter som vi sett den förut men ville se den igen, kommer en man upp från ingenstans och sjunger inledningen till filmen. Vi, eller jag efter som jag tycker sådana människor är kul börjar prata med honom, medan Rebecka som mest bara blir obekväm ger mig en blick att jag ska sluta prata. Men det gjorde jag inte. Han gjorde det inte heller, men han var väll bara ensam... I alla fal,l tillsist gick han.
En gång när jag stod i en kö tlll en kassa, började en kvinna prata med mig om värmen och globaluppvärmning. Det ena ledde till det andra och, eller nej inga och men vi började prata om tattueringar och piercings. Och hon sade att hon inte skulle klara smärtan och då sade jag ``but you gave brith to your son!`` sa jag och kollade på det cirka fem åriga barnet i vagnen. Då sade hon ``That`s my daugther!!! can`t you see her cheekbones and her femail collar bone?!``
Ja hon blev förolämpad att jag trode hennes dotter var en kille men men till mitt försvar var hon lik en pojke.
Och om man ger ett telefon nummer till någon som inte är det riktiga behöver man inte oroa sig att man ska träffa personen igen. Men om det skulle hända kan man bara säga att man har bytt nummer. Så smart jag är!
Aaa stor städer är allt bra roliga, variationen på människor, händelser och alla uteliggare.
På tala om uteliggare, när jag skulle hämta Saga på dagis( en flicka på 2 år jag tar hand om/passar efter skolan) gick jag förbi maria polo och där är det många fyllisar, ja, då gick jagoch åt på en bannan och då skriker en till mig att han har en bannan jag kan äta...
Pease*
Kommentarer
Trackback
